For iväg på möte i morse....ett möte i positiv anda. Vilket är kul!

Något trött dock...på grund av min mupp till make =)

Jag hade lite svårt att somna igår kväll...låg och vred o vände på mig ett bra tag. D däremot somnade så fort han släckt lampan. När jag efter många om och men halvt om halvt håller på att somna...så vänder sig plötsligt D emot mig och (i sömnen) fläker ut armarna och skriker: BUUUUUU!

Jag blev så jäkla rädd att jag höll på att kissa på mig...medans D (det kräket ) lugnt sover vidare. Behöver jag säga att det tog ett bra tag innan jag somnade sen?  =)

Därefter mötte jag upp tjejerna för lite lunch (Ellinor...hur vuxet lät inte det då...haha)

Det var trevligt...får definitivt göra om det.

Följde med Ellinor hem sen för att kolla resultatet av tapetseringen. Passade på att busa med hennes lilla charmtroll. Ellinor påstår att hon inte alltid är lika go och glad...men det tvivlar jag på =)

Sen kom D och barnen och hämtade upp mig...så for vi iväg till Parken Zoo för Lilla As vaccination. Stora A ska ju vaccineras i skolan i början av december...men vi frågade om han oxå kunde göra det idag och det var inga problem.

Var ju lite orolig för hur Lilla A skulle reagera...men så länge vi stod i kö utanför så gick det bra. När vi kom in däremot och hörde alla barn som skrek så blev hon livrädd. Därför lät vi henne ta sprutan först! Hon satt i mitt knä och var otröstlig...men hon satt still i allafall. Min lilla sessa!

När det var Stora As tur så frågade jag om jag skulle stå brevid...men det behövdes inte, han klarade sig själv =)

Inte en min rörde han när han fick sprutan. Och när han var klar så tackade han sköterskan så mycket. Hon blev jätte rörd..."Åh...han sa tack...så trevlig och artig"

Därefter fick även jag och D ta sprutan...men  vi fick ställa oss i "vuxen-kön". Då var det jag som var nervös i stället...men eftersom Lilla A fortfarande grät så fick jag bita ihop =)

När det var min tur så hade jag samlat mig, och följde, med kavata steg, med sköterskan till bordet. Helt ko-lugn var jag! Sen tog hon sprutan på mig...och jag kände ingenting. Hade det inte varit för att det domnade lite lätt i armen efteråt så hade jag varit osäker på om jag fått sprutan.

När hon sen är klar så klappade hon mig på kinden och berömde mig för att jag var så duktig....trots att jag såg livrädd ut. Haha! Tji fick jag som kände mig så kavat...tydligen så lyste min rädsla igenom! Men en klapp på kinden??? Hihi! Kände mig ganska liten då =)

Fast det var ju på sätt och vis lite kompensation gentemot tidigare på dagen, när jag var med Ellinor och hämtade hennes barn på dagis...då en pojke frågade om jag var barnens mormor. Tack för den du...(snorunge)  

Vi avslutade med McDonalds...det var barnen värda!