Har varit ute en stund idag med Lilla A...hon var ju sjuk hela förra veckan, så nu ville hon ut i snön och leka!!! I can`t blame her!!!

Så det var bara att bylta på sig en massa kläder och gå ut!

Väl ute så fick jag vara häst eller nåt, medan hon satt så bra i pulkan =)

Och sprang gjorde jag (det är sant...), och hon skrek: Fortare mamma, fortare!

Spring själv då!  =)

Det är ju inte världens lättaste att springa fort när man har tre (!) lager kläder på sig, typ "snowjoggings" och en unge i pulkan efter =)

Men snäll mamma som man är så offrar man sig för sina barn...så jag tar ett djupt andetag, lyfter upp magen i ett stadigt grepp och springer....snubblar...tappar taget om pulkan...svish...Lilla A åker iväg med väldans fart. Reser mig upp...Vart f_n tog min dotter vägen? Hör efter ett tag ett rop på hjälp...gråter hon??? Näe, hon skrattar ju! Letar febrilt efter mitt barn...försöker följa hennes röst...lite svårt då jag samtidigt flåsar som ett ånglok. Hittar henne till slut...hennes huvud sticker fram under våran parkerade bil. Där ligger hon och skrattar så hon kiknar!!!

(Ingen person skadades under våran pulkatur)