Idag sattes mina mamma-nerver på prov...big time!

Stora A var i skolan idag och skulle ta skolbussen hem. Jag går alltid ut och möter honom, trots att bussen stannar precis utanför. Men idag körde bussen bara förbi!!! Mitt hjärta dunkade ganska så högt då kan jag säga. Jag skyndade mig in och ringde till fritids för att fråga om han gått dit av misstag. Men nej, ingen Alex där! Då blev jag nästan gråtfärdig!

Men Lena (som jag pratade med) gick runt och frågade runt och en annan personal hade sett Stora A gå på bussen. Så Lena ringde till busschauffören Gunnar, och mycket riktigt...Stora A var på bussen. Men Gunnar hade missat att stanna. Så Stora A fick följa med och lämna av alla och blev sen hemskjutsad till en glad mamma. Men min lilla kille var ganska skärrad, han sprang ur bussen och in i min famn. Och så sa han: "Mamma, jag blev jätte orolig...det kändes konstigt i kroppen nästan som om jag ville gråta".

Min palleman!